Döden som samlingspunkt (boktips)

Den franske sociologen Olivier Roy är känd för sitt annorlunda synsätt på IS:s framgångar att attrahera unga europeiska anhängare. Han menar att terrorism inte uppstår från radikaliseringen av Islam, utan från islamiseringen av radikalism. Vad menar han med det? Jo, han menar att jihadism á la IS erbjuder ett tilltalande handlingsalternativ för vissa unga människor som söker intensiva och våldsamma utlopp för missnöje, frustration, ilska, leda, existentiell tomhet, dödslängtan m.m. IS ger de upproriska skäl och motiv att gå från ord till handling. Vilka är då de upproriska, enligt Roy?

Hans studie bygger på en databas med 140 identifierade IS-anhängare som utfört någon form av terrorhandling (i huvudsak franska och belgiska terrorister). Förutom personliga uppgifter och data om attackerna har Roy dokumenterat förövarnas Internetförmedlade kommunikation (före, under och efter dåden). Dominerande drag för dessa radikaler är att de är andra-generationens invandrare eller konvertiter (25 %), de har ofta en bakgrund med småkriminalitet, de saknar religiös utbildning men har en snabb och närliggande process av omvändelse eller pånyttfödelse, det är vanligare att förändringen ägt rum inom en grupp av vänner eller via Internet än genom moskébesök, förändringen hålls sällan hemlig. Deras retorik är våldsam – fienden ska tillintetgöras, kompromisser är otänkbara. Men raseriet riktas även mot den egna familjen som anklagas för att försumma sina religiösa plikter, och ”ljumma” muslimer i allmänhet som inte gör uppror.

Roy framhäver nihilismen och rörelsens apokalyptiska drag. Våldet är inte ett medel, snarare ett mål i sig. Tiden är ute, slutstriden är här, att offra sitt eget liv i denna historiska reningsakt är meningsfullt och ärorikt. Att martyrskapet dessutom innebär att närstående kan räddas till paradiset är, så sett, bara en bonus. Domedagsinställningen ger de stridande ett moraliskt ”carte blanche” att överträda alla gränser. Det är försent för tvivel och ånger. Undergångsvisionen kommer till starkt uttryck i IS-materialets estetik, som är klippt och skuren enligt våldsamma spelprogram och populära Youtube-klipp.

Roy pekar på beröringspunkter med andra nihilistiska och våldsbesatta företeelser i vår tid, exempelvis skolskjutningar och andra former av massmord riktade mot utvalda personer eller platser av reell eller symbolisk betydelse för gärningspersonen. Det rör sig mestadels om suicidala massmördare. Antingen tar de sitt eget liv under eller efter attacken, eller agerar medvetet måltavla för polisens beskjutning. Även i dessa fall spelar kommunikationen på Internet en viktig roll. Ensamvargen må vara fysiskt isolerad, men kan ändå ingå i en eller flera virtuella gemenskaper.

Roy, som också är islamolog och Mellan-Östern-kännare, avhandlar även likheter och skillnader mellan IS och al-Quida. Skillnaderna gäller bl.a. frågan om det är berättigat att rikta våldsdåd mot shiamuslimer och bruket av spektakulära och grymma avrättningar av tillfångatagna ”fiender”. Här var Usama bin-Laden mer återhållsam, enligt Roy. Han belyser även meningsskiljaktigheterna som rör utropandet av kalifatet och försöken att säkra stora landområden. Han inplacerar också organisationerna i dagens geostrategiska spänningsfält med Saudiarabien (sunni) och Iran (shia) som drivande poler. Olivier Roy hör till de experter som menar att dagens jihadistiska terrorism emanerar ur den maktkamp som råder i dagens Mellan-Östern, i den muslimska världen, snarare än ur den kolonialism som Västvärlden tidigare bedrev där.

Olivier Roy (2017) Jihad and Death. The Global Appeal of Islamic State. London: Hurst & Company (den franska utgåvan utkom 2016)