Brottsutvecklingen i Göteborg

Förr levde göteborgarna strävsamma men trygga och trivsamma liv. Arbetsgemenskap, redbarhet och framtidstro präglade vardagen. Och Blåvitt vann Europacupen. Nu härskar sönderfall, misstro, pessimism, bilbränder och gängvåld. Men det kan ändras i september 2018, om ….

Moderaternas svartmålning av tillståndet i landet förgrovas. Med påstående om galopperande brottslighet, no-go-zones och områden styrda av gäng och klaner. Det är minst sagt anmärkningsvärt när det största oppositionspartiet – med ambitioner att erövra regeringsmakten och stadshusstyret i Göteborg – distanserar sig från seriösa informationskällor och gör film som grovt förvränger utvecklingen i vår stad. Göteborg har aldrig varit det himmelrike som moderaterna yrar om, och det är inte heller det helvete som de och SD vill få oss att tro.

Eftersom brottsligheten utgör ett återkommande tema i svartmålningen kan det vara lämpligt att utifrån vedertagna källor ge en bild av de senaste decenniernas utveckling. Diagrammet nedan visar utvecklingen för stöld, rån och häleri per 100 000 invånare i Västra Götaland från 1980 till 2017. Data har hämtats från BRÅs statistik över anmälda brott. Uppgifterna om våld bygger på enkät- och intervjusvar som insamlats av SCB under perioden 1980 – 2016. Siffrorna anger procent av invånare i Göteborg med kranskommuner som uppgett att de under de senaste 12 månaderna utsatts för något våld. Uppgifter om det grova våldets utveckling kommer från Socialstyrelsens patientregister och anger vårdtillfällen per 100 000 invånare i Göteborg för våldsskador som krävt slutenvård under åren 2000 – 2016. Det dödliga våldet beskrivs genom siffror från Socialstyrelsens dödsorsaksregister och gäller fall av dödligt våld per 100 000 invånare i Västra Götaland för perioden 1997 – 2016. Samtliga sifferserier har indexerats med värdet 100 för respektive basår.

 Brottsutvecklingen för fyra brottstyper, indexerade siffror utifrån basårets värde 100

Först kan en mycket positiv trend konstateras. Stöld, rån och häleri har fortlöpande minskat sedan år 2000. Nivån 2017 är den lägsta på drygt 35 år. Med tanke på att dessa brott utgör drygt 30 % av den totala mängden anmälda brott innebär minskningen stora lättnader för många människor. En giltig invändning är förstås att det rör sig om anmälda brott och anmälningsbenägenheten kan ha minskat över tid. Färre har försäkringsskydd, färre anmäler när godsvärdet understiger höjda självrisker, en del har tappat förtroendet för rättsväsendet etc. Men även om vi skriver 10 % till 20 % på den förändrade anmälningsbenägenhetens konto rör det sig om en påtaglig reell nedgång.

Utsattheten för något våld var högst i början av 2000-talet, för att sedan sjunka fram till 2012. Därefter har den på nytt ökat. Hackigheten i sifferserien speglar de tämligen stora variationerna i underliggande data. Det rör sig om små tal och i slutet av 00-talet förändrade SCB insamlingsmetoden. Dessutom reviderades frågornas utformning under 10-talet. Till saken hör också att uppgifterna från 2008 och framåt gäller data från H-regionen Malmö-Göteborg samt storstadskommuner med förortskommuner för de sista åren. Sammantaget innebär det att tillförlitligheten är lägre för dessa uppgifter om våldsutsatthet än för de två övriga.

Grovt våld mätt med indikatorn vårdtillfällen per 100 000 invånare inom slutenvården vid Göteborgs sjukhus för skador till följd av ”övergrepp av annan person” visar en trendmässig nedgång, särskilt från och med 2008. Nedgången gäller både män och kvinnor. Skadorna är av olika karaktär och tittar man närmare på underlaget ser man att skottskadorna ökat sedan 2011 medan skador till följd av obeväpnat våld minskat.

Under den dryga 15-årsperiod som redovisas har vården av skador förändrats, både ifråga om vårdteknologi och organisation. Vissa skador som i början av 00-talet ledde till slutenvård behandlas under senare delen av 10-talet i större utsträckning inom akut öppenvård. Denna systemförändring innebär sannolikt över tid en viss överföring av allvarliga våldsskador från slutenvård till öppenvård. En del av den konstaterade minskningen är därför sannolikt inte reell, utan en minskning beroende av var skadorna har behandlats och var dessa åtgärder dokumenteras och redovisas. Uppgifter från akutsjukvården vid Göteborgs sjukhus ger stöd för detta antagande. De visar nämligen att antalet patienter som vårdats inom akutsjukvården till följd av ”övergrepp av annan person” ökat från 2013.

Det dödliga våldet per 100 000 invånare i Västra Götaland var som högst i början av 2000-talet, varefter det gick ned till 2012. Därefter har det åter ökat något. Det rör sig om små tal – mellan knappt 10 och drygt 20 per år – och årsvariationerna är stora. Räknat per 100 000 ligger nivån mellan 0,6 och 1,3. Sett över tid har dödliga skottskador ökat medan det dödliga knivvåldet har minskat. Som jämförelse kan nämnas att dödligt våld i USA ligger på 5,6 fall per 100 000 invånare (Nationell hälsostatistik för år 2015).

Dagens debatt kretsar i huvudsak kring gängskjutningarna. Låt mig därför avsluta genomgången med en presentation av de senaste uppgifterna om skjutningarna i polisområde Storgöteborg.

År	Skjutningar	Antal döda	Antal skadade
2013	56	8	31
2014	52	4	22
2015	32	7	27
2016	40	6	12
2017	21	4	11
Totalt	201	29	103

Källa: Polismyndigheten

Allvarligt nog. Men det är knappast en eskalering, och inte en utveckling som löper amok. Tvärtom kan polis och övriga delar av rättssystemet bokföra framgångar i form av flera fällande domar med långa frihetsstraff. Och i häktet väntar fler misstänkta på kommande rättegångar.

Inom andra områden håller sig politiker i regel till belagda sakuppgifter. Men inom vissa, som klimatfrågan, invandring och brottslighet, är det tuta och kör. Trump är typexemplet, men han har många följare. Även i Göteborgspolitiken.