fredag 16 februari 2018

Våldets långa räckvidd


(Den här texten har med annan rubrik publicerats på e-GP Debatt)

Gängvåldet med dödsskjutningar och annat grovt våld beskrivs ofta i termer av interna uppgörelser mellan kriminella. I förlängningen av den beskrivningen lurar tankefelet att våldets verkningar är begränsade till slutna kretsar av unga män som valt att leva laglöst. I den offentliga debatten avgränsas problemet allt oftare till att ses som ett polisiärt och kriminalpolitiskt problem. Men våldsproblemet är i hög grad också ett folkhälsoproblem i enlighet med WHO:s definition:

Våld är ett avsiktligt användande av tvång och makt, som hot eller faktisk handling, riktat mot en själv, en annan person, mot en grupp eller mot samhället, som leder till, eller med hög sannolikhet resulterar i, fysiska skador, död, psykologiskt lidande, negativa förändringar och förluster (1).

Det hör numera till etablerad kunskap att våld drabbar som ringar på vattnet. Först naturligtvis de som direkt drabbas och de som direkt bevittnar det. Till dem som direkt exponeras hör också de som delges beskrivningar av personer som blivit offer eller varit på plats när det skett. Men nyare forskning pekar på att våldets verkningar inte upphör här utan i hög grad påverkar livet i våldsmärkta miljöer. Händelser och tillstånd kvardröjer och ger upphov till lidande, negativa förändringar och förluster, även för människor som inte exponeras direkt. Det gäller bostadsområden, skolor, gator och torg, stadsdelar och städer. Och det gäller särskilt barn.

Studier på området visar att de som på så vis indirekt exponeras för våld upplever trauman och stress, drabbas av negativa fysiska och psykiska biverkningar, riskerar att prestera sämre i skolan och få problem med utvecklingen av kognitiva färdigheter samt löper förhöjd risk att utveckla sociala problembeteenden. Ny forskning som specifikt undersökt negativa effekter av att leva och bo i våldshärjade områden och på platser som nyligen drabbats av uppmärksammade våldsdåd, exempelvis skolskjutningar, har särskilt uppmärksammat barns och ungas situation (2). Forskarna pekar på samband mellan otrygghet och oro i bostadsområdet eller i skolan och försämrade skolresultat. I samband med exponering för våld i området försämras koncentrationen och skolprestationerna. Rädsla, oro och otrygghet konsumerar uppmärksamhet och energi. Problembilden försämras om den unge dessutom själv bevittnar våld eller känner personer som varit involverade. Resultat i linje med dessa har även rapporterats från Mexiko (samband mellan antalet mordfall och skolmisslyckanden i våldsdrabbade samhällen) och Rio de Janeiro (försämrade resultat på matteprov i samband med gängkrig i stadens favelas).

Vad kan dessa rön säga oss om de översätts till aktuella förhållanden i Göteborg? Först ska sägas att våld generellt sett drabbar skevt och snedvridet. I USA löper afro-amerikaner 6 gånger högre risk att drabbas av dödligt våld än vita, och risken är mer än fyra gånger så hög jämfört med ”latinos”. Trots de senaste decenniernas remarkabla minskning av våldsbrotten. I Göteborg följer våldets fördelning på ett liknande sätt mönstret för den socio-ekonomiska ojämlikhetens och segregationens geografi. Tabellen nedan visar att risken att utsättas för våld är ca 3,5 gånger så stor för invånare i exempelvis Hjällbo, jämfört med boende i Långedrag.


Tabell 1. Stadsdelar rangordnade efter antal patienter per 100 000 invånare som 2017 sökt akutsjukvård för våldsskador.

Stadsdel
Antal patienter per 100 000 invånare


Angered
121
Östra Göteborg
  82
Västra Hisingen
  80
Norra Hisingen
  71
Centrum
  65
Lundby
  62
Örgryte Härlanda
  61
Majorna Linné
  53
Askim Frölunda Högsbo
  50
Västra Göteborg
  36

Göteborg totalt
  67
Källa: VG-regionen, koncernavdelning data och analys

Tabellen visar också att tre stadsdelar ligger klart över genomsnittet för staden som helhet: Angered, Östra Göteborg och Västra Hisingen. Här återfinns flertalet av de områden som klassificerats som särskilt utsatta. Även Norra Hisingen, Östra Göteborg och Västra Hisingen ligger jämförelsevis högt, med 60 – 70 % fler våldsutsatta jämfört med Majorna Linné och Askim Frölunda Högsbo. Det ska noteras att antalet patienter som sökte akutsjukvård för våldsskador 2017 minskade jämfört med 2016. Det gäller alla stadsdelar utom Angered.

I de tre stadsdelarna med flest våldsskador bor ca 40 000 barn och tonåringar. Det är kanske främst deras liv och framtid som det anförda folkhälsoperspektivet handlar om. Hur mycket tid och kraft måste de lägga på att hantera våldets biverkningar? Vilka inskränkningar och bortval tvingas de dagligen till för att freda sig och hantera stressen som de tidigt fått känna på? Vad betyder det för deras fysiska och psykiska hälsa? I vilken grad försämras deras skolprestationer? Vad betyder sådana pressade levnadsförhållanden för de val de gör?

När vi applicerar ett mer mångsidigt perspektiv på gängvåldet och dess följdverkningar öppnas möjligheter för andra typer av åtgärder och andra aktörer än de som vanligen förekommer i den kriminalpolitiska debatten. En sådan möjlighet betonas i en ny uppmärksammad studie om betydelsen av lokala ideella organisationernas insatser för nedbringandet av våldsbrotten i USA under perioden 1990 – 2015 (3). Utgångspunkten är att de etablerade förklaringarna till brottsminskningen – fler poliser och ändrade arbetsmetoder, massfängslande av brottslingar, förbättrad samhällsekonomi, demografiska förändringar, crackets försvinnande, effekter av ändrad abortlagstiftning och minskad exponering för blyhaltigt vatten osv. – missar inflytandet av motåtgärder som genomförts i lokalsamhället, av de mest utsatta områdenas invånare. Genom att samköra data från administrativa system och brottsstatistik för 264 städer under 20 års tid beräknade forskarna sambanden mellan variationer i vålds- och tillgreppsbrotten och förändringar ifråga om tillkomsten av lokala ideella organisationer med syfte att ta sig an områdets sociala problem. Resultaten visar att för var 10:e ny ideell organisation per 100 000 invånare minskade mordfrekvensen med 9 %, övriga våldsbrott reducerades med 6 % och tillgreppsbrotten med 4 %. Det är effekter som, enligt forskarna, väl överensstämmer med resultat som presenterats i fallstudier och kvasi-experimentella undersökningar av olika lokalt initierade åtgärdsprogram i våldsdrabbade områden. Ett extra plus är att de ideella organisationernas arbete även har verkningar som går utöver brottsminskningen. Offentliga platser blir åter tillgängliga för rekreation och sociala möten, den sociala sammanhållningen ökar liksom förtroendet människor emellan, den kollektiva handlingsförmågan stärks och den allmänna trivseln gynnas. Det sociala klimatet får ett lyft.

Mycket görs för att motverka våld och annan brottslighet i Göteborg. Enskilt och i samverkan. Polis, socialtjänst, skola, hälso- och sjukvård, bostadsbolag, privata fastighetsägare, ideella organisationer, individuella eldsjälar m.fl. Sett över tid har mycket blivit bättre. Man delar i högre grad en gemensam problembild. Samverkan har förbättrats och arbetsmetoderna har utvecklats. Framför allt är dagens insatser i högre grad och på bättre sätt förtöjda i den lokala miljöns dagliga verksamhet. Självklart behövs mer: resurser, fördjupad samverkan, metodutveckling m.m. Det är dock – särskilt när behoven ses ur ett folkhälsoperspektiv – angeläget att aktörer som hittills kanske haft en mer undanskymd roll tar ett kliv framåt. Det gäller hälsovården för barn- och unga, skolan (inklusive förskoleverksamheten) och ideella organisationer med potential att kanalisera och realisera de boendes önskan om varaktiga förändringar.

(1) WHO (2014) Global Status Report on Violence Prevention 2014, WHO, Geneva

(2) Sharkey, Patrick (2018) ”The Long Reach of Violence: A Broader Perspective on Data, Theory, and Evidence on the Prevalence and Consequences of Exposure to Violence” Annual Review of Criminology, 2018/1: 85 – 102.

(3) Sharkey, Patrick, Torrats-Espinosa, Gerard, and Takyar, Delaram (2017) ”Community and the Crime Decline: The Causal Effect of Local Nonprofits on Violent Crime”, American Sociological Review, Vol. 82(6): 1214 – 1240.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar